Pappa bjöd in mig på ett äventyr med honom

Sommaren 2020 deltog jag i min första A-skola som hölls i Euraåminne. Jag hade hört många goda och underbara saker om A-skolor. Första veckan i skolan gick åt till att lyssna och undra ”kan det här vara möjligt”. Jag vågade ännu inte släppa taget och kasta mig in i det. Jag har alltid intensivt fokuserat på förnuftsargument, och detsamma gällde under den här skolveckan.

Men det var nog något speciellt med den här veckan, något som fick mig att delta i nästa skola senare samma år. Det var där mitt hjärtas ögon öppnades. Sakta och försiktigt hjälpte Pappa Gud mig så att mina ögon öppnades, och jag började uppleva vad Guds faderskärlek innebär. Det mest betydelsefulla ögonblicket under skolveckan var när jag kunde förlåta mina egna föräldrar och även be dem om förlåtelse.

Jag kunde komma inför Gud, älskad precis som jag är och släppa de krav jag hade på honom. Jag slutade köpslå om mina egna ”goda” gärningar med Pappa och fick i stället ta emot allt som en gåva från min kärleksfulla Far. Orden i Första Johannesbrevet ”Gud är kärlek” fick en helt ny betydelse. Medan de tidigare hade varit en rad vackra ord för mig, blev de nu levande och påtagliga.

Detta var ändå bara början. Pappa bjöd in mig på ett äventyr. Tillsammans med honom har jag kunnat gå framåt. Ibland är stigen bred och lättframkomlig som en skogsbilväg, och ibland nästan omärkbar och svår att gå på. Men vid varje steg går Pappa Gud med mig, och han kommer inte att överge mig oavsett hur många gånger jag än faller. Jag vet inte vart vägen leder. Jag får bara njuta av resan och landskapet, gå hand i hand med min Pappa, eftersom han känner till vår väg och de bästa landskapen.