Jag är Pappas älskade favoritbarn

Fatherheart-skolveckorna har förändrat mitt liv. Jag har fått en ny identitet som min Pappas älskade dotter. Jag är fri att vara den jag skapades för att vara. Gång på gång har Gud, min Pappa, fört mig från död till liv och tröstat mig i mina sorger och bekymmer. Överväldigad av förundran ser jag på livet med nya ögon: Livet med min Pappa är ett riktigt äventyr!

En stor längtan och ett stort sökande efter Guds kärlek förde mig till A-skolan år 2013. Jag visste inte vart jag hade hamnat. Jag hade då varit tillsammans med Jesus i tio år. Jag var väldigt nedbruten, vilsen, plågad av mardrömmar och kände mig misslyckad på många sätt. Under de första skolveckorna upplevde jag inte så mycket, eller åtminstone trodde jag det. Jag hade svårt att ta emot kärlek. Mycket smärta steg upp inom mig och jag undrade hur jag skulle kunna överleva detta. Först senare förstod jag meningen med smärtan och att den inte är onödig. Gud vill gå till botten med all smärta och ta bort den helt och hållet. Jag hade en stor lögn inom mig att Gud har övergett mig på grund av mina misstag och att jag inte var bra nog för honom. Jag dömde mig själv. Jag kände mig hopplös och ibland hade jag självmordstankar. Men Gud uppmuntrade mig i min smärta. Han har alltid varit med mig i allt. För honom är alla viktiga, och ingenting kan skilja mig från hans kärlek. Han har lovat ge mig glädje. Gud sa att han för mig vill vara den Pappa som jag inte har haft.

I min stora längtan deltog jag om och om igen i skolveckor och evenemang. Mitt hjärta kände igen kärleken och sanningen. Jag var välkommen såsom jag var. Jag fick uppleva medkänsla. Jag såg familjer och äktenskap som Gud hade fått älska och förändra. Jag ville få tag på samma sak! Gud började ta bort barriärer från mitt hjärta, känslor av fördömelse och skuld, som hindrade mig från att uppleva kärlek. Jag fick ta emot gåvan att förlåta. Så småningom började jag uppleva att jag är tillsammans med Gud och att han är så god. Mänskliga relationer förändrades. Gud blev min Far och Mor som jag kan vara helt ärlig mot. Till honom kan jag utgjuta alla mina känslor och få tröst. Pappa har inte övergett mig, trots allt, utan är tillsammans med mig varje ögonblick och älskar mig så mycket! Det har varit och är fortfarande min stora glädje. Han accepterar mig i all min svaghet och sprallighet och förstår mig helt och hållet. Pappa gläds över mig och jag gläds över honom! Jag är upprymd över den här kärleken och förvånad över att det här har hänt mig. Jag har en explosiv känsla inombords att det finns så mycket mer som jag bara har en aning om. Detta förändrar absolut allting och det är för alla! Tack Pappa, jag älskar Dig!