Gud är nu min verkliga Pappa!

År 2013 var en vändpunkt i mitt liv. Tillsammans med min man deltog jag i en Fatherheart-konferens på Siikaniemi kursgård. Jag kom till en plats där jag kunde slappna av och vara mig själv och ta emot budskapet om Gud som en verklig Pappa, som ständigt älskar mig med sin fullkomliga kärlek.

Några år tidigare i mitt liv – som förut verkade så välsignat – hände smärtsamt sorgliga saker. Det var en tid av besvikelser och förluster. En av dem var min pappas död. Den fick mig att skrika inombords. Vem skulle ersätta min pappa? Vem skulle hjälpa mig, tänka på mig och älska mig som min egen pappa? Vems dotter skulle jag vara nu? Jag kände stor smärta av faderlöshet och övergivenhet trots att det fanns andra nära och kära människor omkring mig.

Den första kontakten med ”kärlekens ström” satte igång en enorm lavin av saker i rörelse i mitt hjärta. Mina trevande tankar och känslor, som hade dröjt sig kvar i flera år, började bli uttryckta i ord. Jag var redo att smaka på och ta en ny titt på grunden för min tro, början på allt, livet och löftena. Hela det kristna livet så som jag hade upplevt det fram till den punkten, från barndom till vuxen ålder, började komma in i en frihet och ta en ny form. Vår himmelske Far, som jag alltid hade hållit i handen, blev en nära Pappa för mig. Jag hoppade gärna upp i hans famn och lät mig omfamnas av hans starka och tröstande armar. Jag kände att jag hade kommit tillbaka till den plats jag kom ifrån.

Under dessa drygt tio år har alla Fatherheart-veckor och -evenemang hjälpt mig bli övertygad om att jag i allting tryggt kan lita på Gud som min verkliga Far. Han är min
Pappa som är bara god och aldrig gör misstag. Min ställning som min Pappas älskade dotter är säker. När jag är tillsammans med honom vågar jag lägga ner försvarsmekanismen runt mitt hjärta och vara helt exponerad, utan några hemligheter. Jag litar på att min ofullständighet och svaghet är god jord för ny tillväxt och nytt hopp. Mitt förstånd räcker inte till för att förstå vad som kommer att hända mig på den här resan. Det är därför jag har gett min Pappa all auktoritet att i sin kärlek göra det han vill i mig i mitt hjärta och på det sätt han vill. När jag har gett ansvaret för hela mitt andliga välbefinnande till honom, har jag blivit fri att ständigt ta emot frid, vila, kärlek och tröst.